Pelle Bäckman

Roll: Kommentator

Främsta Viasatminnet:
- Egentligen vilken gång som helst man får kommentera Premier League på plats. Annars; trots fyra VM-guld i hockey på TV3 och Göteborgs framfart i Champions Leagues barndom på 90-talet är det en intervju som sticker fram. Claes Åkessons (då Runheims) kross av Hardy Nilsson efter Sveriges storstryk mot Tjeckien i World Cup 2004. Ett Sverige fyllt med NHL-stjärnor förnedrades i Globen och hemma kokade jag över av insatsen och den kärve Hardys fiasko. I  studiointervjun efteråt tryckte Claes till Hardy så att Tre Kronor-bossen nog hellre velat spela en fjärde period med fler baklängesmål och buande Globenpublik. Först mös jag i soffan, men sedan blev det plågsamt och man började att tycka synd om Hardy. Det blev som en tittkö efter en svår trafikolycka, man ville kolla men ändå inte. Claes visade ingen nåd och ett hjärta av sten för den snart avgående förbundskaptenen.

Bästa sportminnet:
- Straffsparksläggning i fotboll är bland de bästa som finns. Barcelona–IFK Göteborg 1986 är  ett drama som sitter  hårdare än stora segrar som till exempel VM-94, det var en sådan där match där man står upp hela tiden framför TV:n. Göteborg hade ju 3–0 med sig ner till returen, men blåste bort totalt på Nou Camp. När Per-Edmund Mordt skickade iväg sin raket över Zubizarretas mål var det gråtläge, fy f-n. En skröna är att Tomas Wernersson efteråt, i ett dödstyst omklädningsrum, lär ha sagt ”tur att det här bara är en hobby” apropå Barcelonaproffsen kontra IFK-amatörerna.

Favoritidrottare:
- Pelé. Är för ung för att sett honom men jag är nästan namne och kallade mig , utan ironi (fanns knappt på 70-talet), för den vite Pelé när jag tunnlade de stora grabbarna på gruset i Tyresö. Grejen var att Pelé blev så stor eftersom man just aldrig såg honom spela, bara glimta till från soldränkta TV-bilder från den där VM-finalen i Mexiko-70. Däremot snackade de äldre om ett gudomligt spelsinne, att han var sprintersnabb, nickade så hårt som andra sköt, gjorde 1 000 mål i karriären etc. Dagens idrottsstjärnor känns inte lika mytiska eftersom man har ynnesten att se dem när som helst.